Förbigå menyn

Landhöjningsstränder

Växterna längst ut på landhöjningsstränderna är anpassade till att ibland stå i vattnet. Foto Malin Henriksson.

Landhöjningen präglar nästan hela Östersjöregionen, men är som kraftigast i Kvarken. På stränder som får utvecklas utan större ingrepp ser man tydliga särdrag som beror på landhöjningen. Främst kan man se det på växtligheten, ifall stranden inte domineras av vass. Då vattenlinjen flyttar sig allt längre ut blottas nytt land som tidigare varit havsbotten. Bland de växter som först slår rot på den torrlagda marken finns sådana som tål en högre salthalt och tidvis översvämning, t.ex. vissa örter och gräs. Gultåtel, som bara finns längs Bottniska vikens kust, är en av de tidiga arterna. Högre upp, där marken inte översvämmas av havsvatten, växer buskar och lövträd. Arterna är sådana som kan binda markens kväve, som havtorn, al, och pors. Bland buskarna växer renfana, hönsbär och vänderot. Ännu längre från vattenlinjen växer andra lövträd, främst rönnar och björkar men också hägg. När dessa träd växer upp blir det för skuggigt för exempelvis havtorn, som därför bara finns i en bård mellan den låga strandvegetationen och lövträdsbältet. Efter lövträdsstadiet följer barrträd och på detta sätt bildar växtligheten olika bälten parallellt med stranden. Bland fågelarterna som trivs på stränderna finns bl.a. sädesärla och stenskvätta.

Fina landhöjningsstränder finns alldeles i närheten av Vasa centrum längs strandpromenaden och på Vasklot. Stränderna är intressanta utflyktsmål från islossningen till sena hösten. I skärgården finns också typiska landhöjningsstränder, medan vassen dominerar i de inre delarna av Södra Stadsfjäden.